söndagstankar

jag har inte varit en sån bra bloggeska på sistone. vet inte riktigt varför men det har bara tagit emot. om jag skriver om sånt som jag vill skriva om blir det nästan för personligt. jag tycker inte om det faktum att det ligger privata tankar ute såhär. och om jag försöker redigera mig själv blir det inte bra heller. vi får se om jag lyckas idag.

på nåt sätt tror jag att jag har kommit underfund med en massa saker på sistone. jag har funderat en del, helt ofrivilligt egentligen men det känns som att det har gett bra resultat. jag känner mig inte lyckligare, snarare motsatsen. orkar och vill inte sträva efter denna ständigt glada och nöjda tillvaro. hellre en realistisk verklighet där saker faktiskt är ganska jobbiga men med stunder av något annat. det kommer över mig ibland. som imorse när jag satt och åt frukost på balkongen i solskenet. det var så skönt. helt otippat. det är nog aldrig dom sakerna man förväntar sig ska vara fantastiska som är det. så lika bra att sluta tro det, istället ta tillvara på de stunder som tar en med överraskning.

min käre mor sa till mig häromdan när jag meddelade goda nyheter något i stil med: "men du måste ju vara jätteglad och nöjd med dig själv, du är ju jätteduktig." javisst fine, men det kommer nog aldrig vara därifrån jag får de intensiva glädjekänslorna. rent sådär logiskt kan jag tänka: "oj det här var ju bra jobbat av mig", men den äkta glädjen kommer nån helt annanstans ifrån.

ikväll ska jag lägga mig och sova i mitt nystädade rum med mina nytvättade och vädrade sängkläder. det är också riktigt najs.

slutligen så bara måste ni som inte redan hört den lyssna på Cat Powers: "The Greatest". efter att jag sett mammut har jag lyssnat på den töntigt många gånger. Mammut tyckte jag för övrig var en film helt i min smak för tillfället. den var som om allt och inget, jag kan inte riktigt sätta ord på varför jag tyckte om den så mkt.

jag har också börjat lyssna på david gray igen. tro det eller ej men jag har inte pallat med förut, pga chris. vi lyssnade alltid på david gray tillsammans, och jag fick alltid en särskild känsla av det. sorg och glädje på samma gång. sen efteråt blev det bara sorg när jag hörde david gray. men nu tycker jag det är jättefint igen.

nu ska jag lägga mig och läsa lite. köpte ny bok idag "Innan jag dör".