söndagskväll och här sitter jag och min ångest igen. är vi förvånade? nej verkligen inte.

iofs kan det väl ses som rätt väntat efter denna långa helgs bravader med en hel del mängder alkohol. skulle man ta och bli nykterist kanske? Jag har faktiskt övat mig på sistone för att inte tänka tankar om vad andra människor kanske tänker om mig. svårt att veta om jag lyckats bra eller inte. men just idag går det väl sådär som sagt. men jag kämpar på, vill jag tro. Försöker iaf tro att det spelar roll, hur man väljer att tänka. men sen funderar jag på om man bara är fucked från början. och ju mer man försöker rätta till sig desto mer förvirrad och fucked blir man. då är det som bättre att iaf hålla kvar sina första knasigheter, för då har man iaf koll på dom. so to speak. jag känner nu att jag krånglar in mig.

annars är livet helt ok tror jag. inte riktigt hunnit känna efter. så då får det väl anses ok.

nu pallar jag inte att skriva mer. mot soffan eller sängen.