måndag 28 september 2009

ja må jag leva

Idag är dagen efter vilken jag är närmare 30 än 20. Känns inget särskilt, brukar ju inte riktigt göra det. Pratade precis med Cissi och hon påminde mig om förra året då min mamma ringde en dag i augusti (typ 1 månad innan den här dagen) och sa "Grattis på födelsedagen!" Jag svarade typ: "Öhhh va?", varpå hon säger "Fan!" och lägger på. En stund senare ringde hon upp och skrattade och bad om ursäkt. Kul då om man inte ens kommer ihåg när man födde sina barn?! Nejdå jag tog inte särskilt illa upp, jag känner min mor.

Finns ett överflöd att liknande berättelser i min familj. En gång åkte vi av en slump och hälsade på min farmor på hennes födelsedag, men ingen kom ihåg detta. Så vi fikade på och undrade väl lite varför det bjöds på tårta (inget ovanligt hos min farmor dock). Var inte förens min farbror kom och gratulerade som vi kopplade. Jag var dock för liten vid tillfället för att kunna hållas ansvarig.

När Therese fyllde för typ en månad sedan var det fest här i Linköping från typ kl. 9 på morgonen (ja jag vet, alkisvarning, men det är bara en gång om året). Jag kom ihåg det på morgonen men ville inte ringa så tidigt ifall hon sov. Sen glömde jag helt bort, tills att a-k påminde mig kl. 23 på kvällen. Hur nykter var jag då? Men det hade tydligen varit ett roligt samtal.

Nu ska jag ut och äta lite mat och dricka en öl dagen till ära.

tisdag 22 september 2009

frulle

Idag tänkte jag dela med mig av min frukost. Den var sorglig. Jag har inte riktigt hunnit handla de senaste dagarna. Jag var nämligen hemma i helgen så då handlade jag inget innan och sen blev det som det blev när jag har jobbat och så... Jaja, nog mer ursäkter.

Jag visste ju att jag inte hade varken fil eller mjölk... men några hårdbröds skivor trodde jag att jag hade. Icke. Så jag snodde lite hårdbröd från min kombo. Smör hade jag, det var lite gammalt men det brukar ju inte spela så stor roll. Ost hade jag också. Men jag upptäckte efteråt (när jag skulle stoppa in den i påsen igen) att den var möglig, jaja, smakade iaf inte mögel. Och så drack jag ett glas vatten till. Men när jag skulle dricka upp det sista vattnet råkade jag kolla ner i vattenglaset och såg att jag lyckats få ett glas som inte riktigt blivit rent. Ni vet när diskmaskinen fuskat lite och det är lite grejs kvar i botten? Jag såg det men jag var för trött och stressad för att orka byta glas. Så jag drack upp det. Det var först när jag svalt vattnet och kände smaken av det där som satt kvar i botten som jag insåg vilken fruktansvärt rutten frukost det var. Men idag har jag handlat, både mat och frukost. Så imorrn ska jag äta fil till frukost, jippie.

lördag 5 september 2009

saknad

vår älskade mormor har lämnat oss. även om det var en välförtjänt vila känns det ändå overkligt. tomt.

jag kom hem sent torsdagskväll, åkte direkt till sjukhuset där hon låg med lunginflammation och 41 graders feber. otroligt att hon höll ut så länge. runt femtiden fredagsmorgon lämnade hon oss. det gick väldigt lugnt, hon andades helt enkelt långsammare och långsammare, pulsen gick neråt och sen var hon borta. jag, mamma och syster var där. jag är så glad att jag hann hem och fick vara med. sorgen känns mycket mer hanterbar när jag själv fick se hur hon kämpade innan, till hur fridfullt det blev efteråt.

min vackra mormor är borta. men jag vet att hon har det bra nu.

tisdag 1 september 2009

svårt ibland

en kille ringde till mig idag och frågade om han fick köpa en bok som jag lagt ut till försäljning. Han frågade om han fick köpa den för 200, jag hade lagt ut en massa böcker och hade inte koll på priset så jag sa att jag skulle kolla vad den kostade inköpspris först bara och sen höra av mig. Jag messar 5 min senare och säger att 200 kr blir bra och vi bestämmer när och var vi ska ses. Sedan följer denna mess-trafik:

Han: Jag hittade en ny för samma pris, inte tänkt som en prutstrategi (därav säger jag till direkt) men jag kan tänka mig 150. Är du intresserad?
Han (igen innan jag hunnit svara): Eller säg 170 eftersom jag klantade mig...
Jag: Jaja whatever, 170 blir bra.
Han: Ok vi blåser av...
Han: Nu har jag beställt boken, jag missförstod. Jag är ledsen att jag tog upp din tid. Mvh

Hur svårt kan det vara? Egentligen?

Har för övrigt insett idag att jag nog väldigt ofta skiftar mellan väldigt glad och alltför bitter. Det finns som inget riktigt mellanläge. Antingen är allt tipp-topp eller så är folk idioter.