årsskifte nu igen

Och så var det bara några timmar kvar på detta år. Tänk så många nyåraftnar som barn man tyckte var som nästan magiskt de där sekunderna då det slog om. Egentligen är det ju konstigt. Alla dessa år som jorden har bakom sig, och de år som vi har bakom oss. Och så ska man fira just precis då det slår över. En sekund hit eller en sekund dit.

Året då? Har det varit bra? Joo. Jag tror aldrig jag riktigt har levt mitt som liv i års-indelning. Jag tror inte det är många gånger som jag minns nåt som jag tänker/säger: "ja det var år 1998". Jag lever mer efter andra tidsindelningar; vilket årskurs jag gått, vart jag varit och vad jag gjort under en period.

Tanken var väl att detta skulle bli någon slags sammanfattning men jag märker att det kommer inte ske, ett helt år är alldeles för mkt för att få med i ett enda blogginlägg, så jag skiter i det. Om jag ska skriva om nåt vill jag skriva om det ordentligt.

Däremot kan jag säga att jag efter hösten och vintern som hittills har varit äntligen fick mig ett avbrott. Jag har haft en slappt jullov med tid för eftertanke, om det ska sägas fint. Mindre fint sagt så har jag inte gjort så mkt; sovit, läst, sett på tv och slappat i allmänhet. Men det har som varit mer medvetet slappande än slappandet som annars är, haha. Skönt iaf, och jag känner mig redo för 2009. Bring it on, bitch!

Livet det går upp och ner...

... jovisst gör det det. och det här förbannade mörkret, det gör ju verkligen inte saken bättre.

Alla är lite sådär höst/tenta-p deppade. Min egen tillvaro har också varit sådär. Men jag tror och hoppas att det börjar vända. Sitter ju här och skriver. I alla fall kan jag ta det på ett annat sätt. Det är en annan del av livet, som faktiskt också finns, och om något är mer verklig? Men är det då värt det? Det konstigaste är nästan känslan för det som varit förut, innan detta. Vad är mest verkligt?

Saker har varit jobbiga. När dessa saker har varit jobbiga har det som bara kommit mer. Så första steget har varit, eller är, att först ta sig igenom det där tilläggs-jobbiga. Jag tror det är där jag är nu. På väg förbi tilläggen och tillvaron är iaf ok. Lagom-nivå. Men det är mycket upp och ner.

Och snusande fortsätter i en faslig takt. Önskar jag hade motivationen att sluta. Men nu är verkligen inte den rätta tiden. Det är lite som när man var liten och trodde att man kunde gräva ett hål till kina, fast tvärtom. För det trodde man ju såklart att man kunde, gräva ett hål till kina alltså. Men insåg sen att det var ju bara tok. Vad gäller snusandet har man ju alltid hört skräckhistorier om man faktiskt kan snusa sig till en hål upp i kinden eller ut i nästan eller vart som. Detta har jag alltid tagit med en stor nypa salt. Nu är det ofta jag sitter med tungan i snus-gropen och undrar hur långt jag har kvar tills snusen ploppar ut i fejan.