saknad

vår älskade mormor har lämnat oss. även om det var en välförtjänt vila känns det ändå overkligt. tomt.

jag kom hem sent torsdagskväll, åkte direkt till sjukhuset där hon låg med lunginflammation och 41 graders feber. otroligt att hon höll ut så länge. runt femtiden fredagsmorgon lämnade hon oss. det gick väldigt lugnt, hon andades helt enkelt långsammare och långsammare, pulsen gick neråt och sen var hon borta. jag, mamma och syster var där. jag är så glad att jag hann hem och fick vara med. sorgen känns mycket mer hanterbar när jag själv fick se hur hon kämpade innan, till hur fridfullt det blev efteråt.

min vackra mormor är borta. men jag vet att hon har det bra nu.